´

Åkte som sagt till Antoine ( har fått frågan hur det uttalas, lättast är nog; Antoan, som min mamma stavar det...) När jag kom satt han & åt men efter det drog jag ut honom för att åka pulka i mörkret. Ibland är jag precis som ett barn, vill göra det men är livrädd samtidigt. Men det kom fram skratt mellan skriken med! När vi kom in gjorde jag varm oboy ( han gillar inte varma drycker :S ) och så slängde vi oss på soffan med en filt och film. Efter mycket mys och ännu mer bus somnade vi.

Vaknade idag av att Steneld ringde, ville få med oss in till stan för att käka. "Hmm, mat" tänker Sofia. Upp kom vi, gjorde oss i ordning och åkte till stan. Det blev boysen och jag som satt på Michelles och åt. Inte gnäller jag när man har en gullig pojkvän som bjuder när man måste spara varje krona man får in. Sen åkte vi hem , var och en till sig. Och vi har blivit såna töntar, saknar honom redan. Men bara för att man varit tillsammans i 16 månader behöver inte nykär-känslorna försvunnit! Puss på det. Take care!