´

Hej kära läsare, det var ett tag sedan nu!

Jag har nämligen varit i Hbg över helgen. Efter julmiddagen hos mormor och morfar drog jag till tågstationen och hoppade på tåget mot lund. Där fick jag vänta i en halvtimme på tåget mot Ödåkra. Ni kanske kommer ihåg att jag var där nere ett par dagar i somras med.

Och vem var inte där när jag hoppa av tåget, om inte min Antoine. Fin i skjorta & nya jeans. Tanken slår mig ofta; "Tänk att han är min." Han slutar aldrig överraska mig den pojken. Hur han så snällt gick med mig på VÄLA i flera timmar. Hjälpte mig hitta saker till mig, höll mina påsar & sa att jag såg vacker ut i allt. Han gnällde inte en enda gång! Det ni tjejer!

Hans farfar fyllde 84 år så vi åkte även till honom & åt god mat samt tittade på film och spelade kanasta ( det vet ni vad det är huh? ). 

Alla saker vi gjorde var otroligt mysigt och trevligt men det bästa med resan var att fluma runt med Antoine hela dagarna. Inte bry sig vad någon tycker om oss & inte bry sig om någon annan än oss. Och att fortfarande få den där pirriga känslan då han helt plötsligt stannar, slutar prata, tittar mig rakt in i ögonen och säger att han älskar mig. Då mina damer och herrar, försvinner allt runt om.