´

Och hur sjutton kan folk tro att jorden funnits i endast 5000 år?! Come on people...Sluta blunda för vetenskapliga bevis och sluta säga; Det kan jag inte svara på. När man frågar något.

Jag är inget geni, believe me, men till och med jag vet att jorden är otroligt mycket äldre än så. Om vi ser såhär; En naken man, en naken kvinna, en orm, ett äpple...eller evolutionen? 

Då säger folk till mig att det endast är bildligt talat. MEN JISSES, ska vi tolka hela bibeln?! Vem är så korkad och skriver en bok och tänker; hmmm nej nej vi skriver inte HUR det gick till utan vi använder roliga berättelser sen får de som läser gissa sig till vad som egentligen hände? Lite roligare på det sättet!

Clever! 

Som ni säkert vet är jag uppväxt i ett kristet hem. Jag har fått höra bibelberättelser sen jag var liten. Och lärt mig om Jesu liv. Men en sak som jag aldrig vetat om fick jag reda på igår. Det fanns en snubbe som gjorde allt det som Jesus...1280 år före honom...

Den egyptiska dödsboken beskriver guden Horus;

- Han är son till guden Osiris och född av en jungfru

- Han döptes i en flod av Anup Döparen som senare blev halshuggen

- Precis som Jesus frestades Horus när han var ensam i öknen

- Han botade sjuka och blinda och drev ut demoner

- Han gick på vatten

- Han väckte Asar från de döda

- Han hade 12 lärjungar

- Han korsfästes först

- Efter tre dagar sa två kvinnor att Horus hade uppstått

När jag fick reda på detta tänkte jag bara; What?!

Vem sjutton kan säga att Jesus var Messias? Eller vem sjutton kan säga att något av det är sant? De som säger att Horus-berättelsen är falsk, är ju lika dumma som tror på att Jesus-berättelsen är sann istället? Nej jag tycker inte om när man inte får all fakta när det gäller såna saker. Jag är en person som ständigt frågar ; Varför? Och jag vill inte vara del av en religion som inte har större bevis än en annan. Jag säger inte att jag inte tror på Gud. Men seriöst, detta borde få vem som helst att fundera lite över vad vi egentligen tror på!

Hej allesammans!

Hoppas ni mår bra, för jag känner mig pigg & kry! Har precis sovit i en och en halv timme, kan ha något med det att göra?;)

Vaknade hos pojken imorse och medan han fick sova vidare drog jag mig in till skolan. Mentorstid på en måndagmorgon - onödigt! Men dagen gick snabbt förbi och plötsligt var det bara sista lektionen kvar; Design, min favorit! Just nu är vi några tjejer som ska inreda ett studie-/mysrum på skolan. Just nu är vi mest på planera/komma igång-delen men vi åkte även till några secondhandbutiker och valde ut en soffa, en fåtölj och ett soffbord. It's gonna be great!

När jag kom hem hamnade jag i soffan/vid tvn. Mat & VÄNNER sen somnade lilla jag. Kan inte begära så mycket, det är ju trots allt måndag. See ya.

Godmorgon Godmorgon! Jo mina drömmar har varit lite hur som helst i natt, men gott har jag sovit iaf!

Vaknade av att syster ringde och nu kan man inte somna om, men bra det för klockan är ändå halv ett -.-

Vad händer idag då? Plugg/städning, jobb och senare Antoine! Är det verkligen söndag?

Gissa vem detta lilla trollet är?

Nyvaken och gosig!

En bild från morfars 80års fest. Den 2 december förra året, då vi alla fick chansen att berätta hur mycket han har betytt för oss. Och visst är han söt! min lilla morfar!

Måste berätta om min hemska natt igår till idag. Först kunde jag inte sova, låg och tänkte en massa på döden. Att livet bara tar slut när man stänger sina ögon. Detta gjorde mig tillslut galen och jag vågade inte sova. Men när jag tillslut somnade drömde jag detta;

Jag var medvetslös, kunde inte kommunicera, röra mig eller på något sätt visa att jag var där. Men min hörsel var det inget fel på, jag hörde allt som sas runt omkring mig. Mamma och pappa var där, de pratade med några sjuksköterskor och läkare. De sa att det inte fanns något hopp, att det var mina föräldras beslut om de skulle låta mig leva med hjälp av maskinerna eller om de skulle koppla bort allt. Paniken steg. "NEJ, jag lever ju! Jag är inte borta, jag hör allt!"  Mina panikslagna tankar nådde inte ut. De kopplade ur alla maskiner. Alla ljud försvann...jag försvann.

Då vaknade jag. 

Denial

Anger

Bargaining

Depression

Acceptance

Att ta sig igenom sorg är något jag aldrig behövt göra förut. Är det därför det är så svårt, eller är det likadant varje gång? Är det själva förlusten eller allt det sorgsna runt omkring en som leder en in i en dvala?

De fem stegen som sorg består av är för mig obegripliga. Var är jag? Förnekelse? Jo, när jag såg honom ligga där på sjukhuset, då var det inte sant. När vi skulle åka hem på natten kunde jag inte säga farväl. "Nej, jag tänker inte. Han ska finnas här när jag kommer imorgon med. Jag tänker inte säga hej då". Men förnekelse kommer man igenom snabbt, iallafall jag.

Har jag varit arg? Inte på någon annan än mig själv. Att jag inte tog vara på tiden mer, att jag inte satte på mig bussen ut till Branthalla och umgicks med honom mer. Att det endast var en sak jag tänkte göra, men kom aldrig till skott. Den tanken har gjort mig så arg på mig själv...tanken att jag inte ens kommer ihåg det sista jag sa till honom när han fortfarande var vid liv...

Har jag försökt köpslå? Nee, leder ingenstans. Tro att det förändras för att jag gör något...omöjligt. Men jag försöker göra vad jag kan för att göra det lättare för min familj. Försöker vara en bra dotter, ett bra barnbarn.

Fjärde steget då? Deprimerad? Stämmer det bättre? Kanske, eftersom allt är jobbigt just nu. När jag borde plugga, vill jag hellre göra ingenting. När jag ska äta, mår jag illa. Sticka och träna? Sover hellre. 

Sen kommer vi till det sista steget, att acceptera det.  Det steget kommer jag till, någon dag.

Och imorgon ska jag ta min spruta. Lustigt att mina två största rädslor händer på en och samma vecka. Döden och sprutor.

Det kan krävas ett samtal för att ens värld ska kolapsa. Ett ynka samtal, sen har allt förändrats för alltid.

En natts vakande, minut för minut. 

Fyra ord klockan 10.20

"Nu är det slut."

Och kvar har man bara frågan; Vad gör vi nu?

Världen fortsätter snurra, den stannar inte för att hålla en tyst minut.

Livet går vidare för alla runt omkring, för oss också på något sätt.

Det enda vi kan göra är att hålla ihop, vara en familj.

Läsarfråga! Kan du inte berätta vad som är så bra med Antoine? :) / "K"

Känns som att allt jag skriver om i bloggen handlar om Antoine och om vad vi gör men jag kanske aldrig har sagt vad som är riktigt bra med honom? Det allra bästa med Antoine är att han har både en flumig och en seriös sida. Han kan få mig att skratta så mycket att jag inte kan andas men när det behövs är han seriös. Han är även väldigt kärleksfull och romantisk mot mig. Och han förstår mig på ett sätt som ingen annan gör, som ingen annan någonsin kommer göra. En riktigt bra pojkvän helt enkelt :) 

Igår kväll ringde Sandra mig från Malmö och sa att jag måste komma dit på söndag. Idol-Calle ska komma till United och självklart skrek jag som en riktig tjej när hon sa det. Snackade med Louise och Rebecka idag, mina kära vänner från kyrkan (jobbar även tillsammans med Louise) och de var på! Eftersom de är ett och två år äldre än mig tar vi bilen ner = ROADTRIP! Ska bli riktigt kul, mycket för att vi får se Calle, får träffa Sandra och Gruvan men även för att jag jämt har roligt när jag umgås med Rebecka och Louise! Vi har samma humor och är lite galna allihop :)

Och titta bara på dem:

Louise                Rebecka

Come on, visst är de vackra? :)

Visste ni att jag egentligen heter Ida? Mamma och pappa döpte mig till Ida Sofia Taubert men började kalla mig Sofia - vilket blev mitt tilltalsnamn. Men enligt mitt pass och andra dokument är mitt förnamn Ida. Jag har länge funderat på att ändra Ida till mitt tilltalsnamn när jag är arton. Tycker det är gulligare än Sofia. Men ett stort problem vore att få alla jag känner att kalla mig det.

Vad tycker ni? Sofia eller Ida?

Sitter och tittar på Du är vad du äter (ohja, jag har kul ) och blir helt ställd. Hur sjutton kan folk äta så mycket?! Listan på vad de ätit under en vecka tar ALDRIG slut. Hehe, jag undrar hur min lista skulle se ut...typ;

14 koppar kaffe

12 koppar te

femton packet nudlar

7 portioner pasta carbonara

5 tallrikar med START och vanliljyoghurt

4 portioner skolmat

7 energidryker

7 portioner av mammas mat

18 chicken nuggets ( om jag jobbar )

Något sånt kanske? Undra vad Anna Skipper skulle tycka om det? Haha vill inte veta.

Läsarfråga: är du jättekristen? / Hanna

Denna frågan är faktiskt inte så ovanlig när det gäller mig, särskilt när jag får frågan vad min tatuering föreställer. Svaret är inte så svårt, jag tror inte man kan  vara mer eller mindre kristen. Antingen tror man på Gud eller inte. Men sedan kan man välja hur man vill leva sitt liv, om man ska följa alla "regler" som bibeln berättar om. Men bibeln säger att om man tror att Jesus är Guds son så är man en kristen, även om man röker, snusar, dricker mm.

Sedan säger bibeln att våra kroppar är Jesu tempel och att vi ska ta hand om dem. Alltså är alkohol och annat onyttigt inte rekomenderat. Samma sak när det gäller vårat inre, att vi mår bra psykiskt.

Jag har växt upp i en väldigt aktiv kristen familj. När jag var liten gick jag i söndagsskolan tillsammans med min syster och alla andra barn i Pingstkyrkan. Vi har haft många principer som grundas på bibeln i vår familj. Tillexempel inte sova över hos några pojkar, inte festa osv. Allt detta för att vi själva ska må bra och inte komma ifrån Gud.

I början av tonåren var jag väldigt aktiv i kyrkan, dansade i Agape ( en dansgrupp på ca 10 tjejer ) och spenderade varje fredag på ungdomssamlingar. På somrarna åkte vi iväg till Nyhem, Löttorp och andra festivaler för kristna.

Men när gymnasiet började kände jag att jag behöver en break från kyrkan. Inte gå dit för att mamma och pappa vill det utan för att jag vill det. Jag fick nya vänner som jag hellre umgicks med. Jag valde att vara med Antoine istället för att sitta i kyrkan. Allt detta för att jag ville det, ingen annan påverkade mig. Men även under denna tiden hade jag en tro på en högre kraft.

Nu går jag till kyrkan när jag vill och jag umgås ofta med mina vänner därifrån. Det viktigaste för mig är att när jag går dit ska jag ha en längtan, inte känna mig tvingad. Mina föräldrar har accepterat detta och låter mig ta mina egna beslut.

Men för mig kommer det alltid vara viktigt att ha en tro, vill inte tro att allt är en slump. Tror att det finns en tanke bakom allting. Men sedan tar jag mina egna beslut, vad jag tror är bäst för mig. För om jag ska följa en regelbok och sedan bara må dåligt, tror jag inte att det är nyttigt. Så jättekristen? Näää, jag är troende, tillhör pingstkyrkan men kan inte kalla mig aktiv. Jag säger inte att jag är en förebild för andra kristna, men jag har inte tagit på mig det ansvaret. Hoppas du fått ditt svar, Hanna!

Om ni har några frågar så ska ni inte vara blyga, tycker det är jättekul att svara :)

• Se Big Ben
• Ta en båttur på Thames River
• Åka London Eye
• Se en Broadway Show
• Besöka Buckingham Palace
• Shoppa på Oxford Street
• Westminster Abbey ( måste bara dit, Chandler och Joey är ju utanför i säsong fyra! )
• Palace of Westminster

Detta är bara några av de saker jag vill göra i London. Finns självklart fler saker!

Ikväll bokades en tvåveckors resa till Terracina i Italien! Den 28e juni åker jag, Antoine och hans pappa till hotellet Poseidon. Och vi kommer hem på min artonårsdag den 12e juli! Gissa vem som längtar hur mkt som helst!!!

Laddat med mat och kaffe - sticker till jobbet nu! Jobbar bara fyra och en halvtimme men det räcker gott och väl. Plus att jag jobbar med roliga människor ikväll vilket gör att tiden flyger förbi. Det är nog det bästa med mitt jobb, alla dessa människor man träffar dagligen. Helt undebart!

Kom gärna förbi :)

Det som jag trodde skulle hända har hänt, smittad. Antoine ringde mig häromdagen när vi skulle ses och sa att han var sjuk, men det stoppade inte mig. Åkte till honom och tänkte att jag inte skulle bli smittad. Men tji fick jag, nu sitter jag här och häller i mig te för att få min onda hals att må bra. Men jag ska vila upp mig riktigt ordentligt idag så jag orkar med jobbet ikväll.

Någon som har några tips på knep så man blir frisk snabbt?

Lögner och falskhet. Rykten som blir spridda och folk som hittar på. Vänner som chockar med deras lätthet i att ljuga någon rakt upp i ansiktet. Detta har blivit en del av min vardag det senaste året. Detta har även gjort så att jag inte längre vill eller vågar lita på alla i min närhet. Jag har blivit en person som jag aldrig trott jag skulle bli, en person som istället för att släppa in nytt folk, sätter jag upp murar. Sedan får personen i fråga bevisa sin tillit så att jag kan släppa in den i mitt liv. Förr så tänkte jag bara gott om alla människor, tänkte inte ens på att jag släppte in folk med en gång - det var något självklart.

Jag hoppas att den egenskapen kommer tillbaka, att jag kan börja tro på att folk inte sviker mig så fort jag släppt in dem. Tack & lov har jag nära vänner som jag verkligen kan lita på, folk som inte svikit mig. Detta är jag evigt tacksam över och hoppas att jag får fler såna vänner detta året. För i år ska jag bara hålla mig till människor som jag vet inte kommer svika mig eller göra mig ledsen. Vilket borde resultera i ett väldigt positivt år!

Detta inlägg blev kanske inte så muntret men det är sanningen iaf.

Hej igen hörni! Haft en bra kväll?

Jag har haft väldigt roligt hemma hos Lollo tillsammans med ett gäng. Rebecka hämtade mig, sen drog vi & köpte lite gott att äta innan vi stack till Rödeby. Där väntade Lollo med Wii - spel. Medan vi satt och väntade på de andra ( som kom sådär två timmar senare ) hann vi snacka en hel del, det var ett tag sen vi sågs alla tre. Sen kom de andra, med en film de hyrt Fool's Gold om jag minns rätt. Den var riktigt rolig! Efter filmen började vi spela Wii, Carro hade den skönaste stilen på boxningen måste jag säga! Film på facebook kommer snart, eftersom Emil filmade det hela, hehe. Men runt tolv så var Sofia och Rebecka trötta, så hon skjutsa hem mig.

Fler bilder som faktiskt är på oss kommer när jag fått dem av mästerfotografen Rebecka!

Men jag hoppas att vi ses mycket snart, har saknat alla. Amanda åker nästa vecka till Australien, där kommer hon vara i minst ett år. José åker tillbaka till Åre på lördag, där han åker snowboard hela dagarna. Rebecka letar familj i USA som hon kan åka till för att vara Au pair. Carro sticker tillbaka till Jönköping där hon jobbar som teamare. Detta är bara några av alla som sticker nu medan jag måste vara kvar.

Nu ska jag göra mig en kopp te innan jag kryper ned i sängen. Mår lite dåligt faktiskt, kanske börjar bli sjuk. Men man ska hoppas på annat!

Sminkat mig, fixat håret and I'm ready to go! Är ett gäng som ska träffas hos Lollo för umgänge, Wii och film! Amanda drar snart till Australien och resten av gänget åker tillbaka till det de kallar "hem" nu. Vilka människor va, som bara sticker sådär...men okej så fort jag får chansen så kommer jag sticka så långt jag kan ifrån denna hålan!

Men ska bli kul att träffa dom lite! Så hare!

Varför klippte du av dej håret? Tyckte det var snyggt långt, men det nya är också fint!

Hehe första gången jag svarar på en läsarfråga! Lite kul faktiskt, hehe. Aja, svaret då. Att klippa av sig håret är något jag aldrig tänkt att jag ska göra, för det första har jag gömt mig mycket bakom mitt långa hår + löshår. Och jag har alltid tyckt att det är snyggare med längre hår. Men sen ett lång tag tillbaka har jag tröttnat på det, har bara varit i vägen och gjort mig irriterad (fråga Antoine, så fort jag tagit av mig löshåret har jag blivit mycket gladare). En annan anledning var att jag har haft uppklippt sedan åttan, men nu vill jag ha allt i samma längd, så det man får göra är att klippa av att. Och nu känner jag mig mycket fräschare, mitt hår var slitet av löshåret och plattänger och sånt man använder dagligen. Men nu är det kort, friskt och mycket skönare att ha.

Det blev ett väldigt långt svar men hoppas du är nöjd med det!

Åkte som sagt till Antoine ( har fått frågan hur det uttalas, lättast är nog; Antoan, som min mamma stavar det...) När jag kom satt han & åt men efter det drog jag ut honom för att åka pulka i mörkret. Ibland är jag precis som ett barn, vill göra det men är livrädd samtidigt. Men det kom fram skratt mellan skriken med! När vi kom in gjorde jag varm oboy ( han gillar inte varma drycker :S ) och så slängde vi oss på soffan med en filt och film. Efter mycket mys och ännu mer bus somnade vi.

Vaknade idag av att Steneld ringde, ville få med oss in till stan för att käka. "Hmm, mat" tänker Sofia. Upp kom vi, gjorde oss i ordning och åkte till stan. Det blev boysen och jag som satt på Michelles och åt. Inte gnäller jag när man har en gullig pojkvän som bjuder när man måste spara varje krona man får in. Sen åkte vi hem , var och en till sig. Och vi har blivit såna töntar, saknar honom redan. Men bara för att man varit tillsammans i 16 månader behöver inte nykär-känslorna försvunnit! Puss på det. Take care!

Klockan nio idag bokade vi flyget! Den 31 mars sticker vi till LONDON, baby!

Shoppa shoppa shoppa!!!

Vaknade av att min katt sparkade mig, troligen drömde han något. Tänkte att dagen skulle bli perfekt när jag slog upp ögonen. Men mamma kommer in och säger att stan är stängd p gr av röd dag. Ajsing, tänkte Sofia. Inget shoppande för Antoine & Sofia idag då.

Men när jag ringer och väcker Antoine är han sjuk... men ska åka till honom ikväll för att ta hand om honom. Baka kladdkaka, titta film & lite så. Är jag inte en bra flickvän? ;)

Men innan dess ska jag fixa lite saker här hemma;

- Skrubba hela kroppen

- Raka benen

- Måla naglarna

Nu när det är lov behöver man verkligen en del slappdagar, som jag hade idag. Kom hem runt tre, åt lite sen slängde jag mig framför tv:n. Gjorde lite chokladpudding ( jami ) och mös framför VÄNNER. Somnade tillslut, vilket jag verkligen behövde. Nu sitter jag med laptopen i knät, dricker te och tittar på när Chandler & Monic gifter sig. SENARE!

Mozart ligger bredvid mig och posar

Hembeställd pizza, filmer, kortspel, otroligt söt kattunge och Tove & Emms.

Måndagskvällen blev riktigt lyckad! :)

Kissen Alice 11 veckor

Upp ganska tidigt idag, drog mig upp ur sängen och på bussen in mot stan. Var på Cookie and I halv tolv för att färga min enorma utväxt, slinga håret och det största av allt..klippa av håret! Har velat ha kort väldigt länge, men aldrig vågat. Känts som att när man har ganska långt hår måste man spara det. Men nej, idag åkte det av. Så nu sitter jag här i min säng med mitt korta hår som jag är riktigt nöjd med. Färgen är riktigt snygg, blev ljusare och mer liv i det.

Men inte så lätt att måla upp en bild så här har ni en!

Har inte varit hemma så jag har inte kunnat skriva hur mitt nyår var.

Vi hämtade upp Tove & Leo, drog till Backabo där det var fest. Men så fort vi kom in kände jag att det inte var riktigt den miljön jag ville vara i. Så efter en timme var vi ett gäng på tio pers som drog in till stan. Vägen in var ett äventyr i sig, som jag inte orkar skriva hela här. Men det inkluderade massor med bussar, springandes i klackar, en kines och en himla kyla!

Men in kom vi iaf. Till en liten mesig etta...där var festen. Folk rökte inomhus, fjortisar satt och puttade med läpparna och äckliga killar kollade på dom. Så det dröjde inte länge förän vi drog därifrån heller. Då var vi ett större gäng som drog till Red Light och käkade kebab! Konstigt men vi hade väldigt kul iaf.

Klockan närmade sig tolv mer och mer. Och jag var så orolig att jag inte skulle hinna möta Antoine tills dess. Han var nämligen med sina killkompisar ganska långt ifrån stan. Jag körde "jobbiga-flickvän-kortet" och ringde honom nästan var femte minut den sista halvtimmen. Vi skulle mötas på fisktorget vid tolv. Där har  kommunen stort fyrverkeri och nästan hela stan samlas där. Vi drog oss dit i god tid men hela tiden tittade jag efter min pojke. Tillslut var det bara sekunder kvar till det nya året och alla runt omkring mig började räkna ner. Hela tiden försökte jag se hans ansikte bland allt folk, eller någon av hans vänner som kunde säga vart han var. " 5, 4, 3..." Fan, tänkte jag. Blir ingen nyårskyss i år heller...." 2...1..." Men då såg jag någon komma springandes på kajen. När alla skrek Gott Nytt År kom han rusande mot mig och tog tag i mig, kysste mig och sa "Gott nytt år , älskling".

Det var verkligen som i en film. Allt folk. Fyrverkerien. Alla som kramade om varann medan jag stod & tittade efter honom. Att då se hans bestämde ansikte komma emot mig. Fick senare veta att han hoppat genom buskar, slängt sig, sprungit allt han orkat för att hinna fram till mig vid tolvslaget.

Den stunden sammanfattade hela detta året, helt underbart<3