´

God kväll bloggen! :)

Äntligen hemma, har precis duschat, sitter i sängen och tittar på vänner & äter pumpafrön (y).

Idag har verkligen varit galen, på morgonen gjorde jag en ny grej. Brukar spring lite fort till Nära Dej för att köpa en Red Bull innan skolan börjar, så man vaknar lite ni vet. Men idag hoppade jag av två hållplatser tidigare för att köpa en på Svea. Där fick jag en större för exakt samma pris. Inte så tokigt säger jag bara! Vet inte om jag orkar gå den biten varje dag men , ja nu vet jag.

När jag kom till skolan var alla där, utom min pojke. Jag ringde honom för att se så han var vaken och på gång. Det var han, skulle cykla till bussen alldeles strax. Tiden gick och han kom inte, när Herman får ett samtal. Det var Antoine som tydligen trillat med cykeln i en nedförsbacke. Cykeln hade tydligen låst sig helt plötsligt så det blev en rejäl vurpa. Självklart blir jag jätterädd så ringde för att höra hur det var. Han hade såklart väldigt ont men mådde någerlunda bra. Skoldagen gick och jag ville bara sluta så jag kunde åka hem till honom och plåstra om honom & ta riktigt hand om honom. Köpte med mig nudlar ( our favorite ) på vägen. Nudelkungen gjorde i ordning det sedan tittade vi på OC ( jag vet , gammalt men kul att se allt igen ). Fick en bild på såret. VARNING FÖR KÄNSLIGA BILDER

Vid halv fem-tiden stack vi till Blå Port för att hjälpa till på Antoines mammas firmafest. Gertrud är VD för ett företag som heter Gertrud Solutions AB. Klockan sex kom alla anstälda, då bjöds det på glögg, pepparkakor och annat gott. Sedan var det dags för julbord som jag & Antoine dukade fram. Efter en stund hämtade även vi mat, satte oss i ett enskilt rum och tittade på Supersize me och åt :)

Kvällen ägnades mest i hissen faktiskt, upp & ned för att hämta och lämna saker. Men roligt hade vi verkligen, så skönt att kunna ha så kul med någon man älskar så mycket. Jag och Antoine hann inte bli vänner innan vi blev tillsammans men under dessa 15 månader vi haft tillsammans har han blivit min bästa vän & det känns som vi funnits i varandras liv i en evighet.

Jag känner mig så välsignad som har någon i mitt liv som förstår sig på mig när jag är som jag är. Som jag kan skratta med tills jag inte kan andas, som får samma tanke när någon annan säger något, någon som ser rakt igenom mig. Ofta slår det mig att han känner mig bättre än jag känner mig själv. Samtidigt är han någon jag inte kan hålla mina läppar ifrån, vill alltid vara så nära som möjligt. Någon som tröstar när allt är skit, som finns där att dela glädjen när livet går på räls. Att veta att han menar det när han säger att jag är vackrast i världen. Men som jag vågar fula mig med. Han är den jag älskar, inte förstår hur jag kunnat leva utan och som jag aldrig släpper. Han är min bästa vän<3