´

På sista tiden har jag börjat sakna högstadiet mer och mer. Visst jag älskar gymnasiet och är jätteglad över alla människor jag träffat. Men under denna tiden har jag även förlorat folk från mitt förflutna. Just högstadiet var en rolig tid, man tog inte skolan på så stort allvar, tänkte inte längre än morgondagen...Särskilt somrarna, eller om jag ska vara exakt sommaren 2008 och nian. Josefin, Tove, Emma & jag. Fan vad kul vi hade egentligen. Tove & jag i tyskland med våra kylskåp och andra galna svenskar. När tjejerna var med mig när jag piercade mig andra gången, kommer aldrig glömma hur tove grät av rädlsa, josefin kunde knappt stå pga Tove och Emma som såg livrädd ut. För att inte tala om sommarlovet efter nian, jag och Tove i Torhamn, där vi plockade jordgubbar, jag körde traktor och Tove satt livrädd på släpet. När Josefin kom dit veckan efter, mitt morgonhumör och en pratglad mormor. När Josefin var med mig när jag tatuerade mig, hur vi sedan gick till "vår" lägenhet och tittar på när lammen tystnar. Och såklart resan till Italien och Frankrike...en resa som jag aldrig kommer glömma. De veckorna var det bara jag, Josefin, vackra stränder, klarblått vatten, musslor, marknader, tufftufftåg runt Cannes...osv.

När jag tänker tillbaka på högstadiet dras mina tankar direkt till vår sista klassfest med. Haha, en del skulle nog kalla den misslyckad, men kul hade vi iaf. En del hade mer roligt än andra (; kommer även och tänka på våra gamla mentorer Eva och Katarina. Som sedan blev Jocke och Katarina.

Förutom vårat lilla tjejgäng saknar man såklart boysen; basse, ola, simon, hertan, ribhu osv...

Vad kan man säga, det var då. Jag saknar det, men skulle aldrig byta det mot det jag har nu. Men det är riktigt kul att tänka tillbaka. Och se tillbaka...här är några bilder;