when you're so tired but you can't sleep
Nattbloggar.
Egentligen borde jag sova för länge sen. Servicemöte imorgon klockan 09:30.
Lollo hämtar mig ca 09:00. Vilket betyder att jag måste gå upp 08:00.
Inte kul alls på en söndag. Nästan flashbacks från när man var liten och mamma & pappa
drog upp en tidigt på söndagarna för att man skulle till kyrkan. Usch vad jag hatade att gå upp tidigt.
Det gör jag fortfarande iochförsig. Ändå går jag inte och lägger mig fastän klockan snart är 02:00.
Har det efter min morfar faktiskt, sömnproblem. Om det nu kan gå i arv. Men även han somnade inte förrän långt in på natten.
Många tankar som snurrar i huvudet, många minnen som dyker upp. Egentligen vill jag bara stänga av hela
maskinen. Att det bara blir tyst en stund, bilderna försvinner. Ta inte detta som att jag är självmordsbenägen.
Vill bara kopplas bort för en liten stund. För att sedan komma tillbaka, glad och utan tankar. Det hela började med att jag tittade på ett Sex and the City-avsnitt som gav minnen. Som fick mig att se tillbaka på saker jag gått igenom. Detta förvandlades till grubblande och funderingar. Letade upp gamla bilder, studerade dem noga. Försöker placera datum med händelser. Som ett pussel.
Det förflutna kan jag inte förändra, men framtiden blir den jag gör den till.
Dags att tänka på vad som ligger framöver, inte vad jag har bakom mig.
Kommentarer
Trackback
